För det första så har jag varken motivation eller inspiration.

Försöker få en klar bild på saker och ting, men det speglar bara tillbaka i en suddig dimma. Som liknar vad? ingenting.
Hjärnan går på högvarv, men ingenting vettigt lyckas jag greppa tag i.
Det finns så mycket som behöver göras, så mycket som är ogjort. Tiden finns, det gör den.
Trots det, så blir det inte av.

Bara tanken av allting som hänt, allting som pågår, allting som komma skall.. gör mig så osäker, obekväm.

Jag har inte tänkt sitta och skriva min livshistoria, jag har inte tänkt slänga ut mitt privatliv.

Jag försöker bara... hitta greppet.