Krypiga, jobbiga känsla.

Den där jobbiga känslan när man har myror i benen och verkligen inte kan sitta still, pulsen är näst intill hög. Och dagens måste är - P-L-U-G-G-A. Efter lunch beger jag mig mot gymmet. Men fram till dess så sitter jag här i soffan med böckerna liggandes stängda på bordet framför mig. Jag tar mig för att öppna dem, men efter första raden är jag less.. Tittar ut genom fönstret, vill springa. Kollar ner i boken igen, läser samma rad om och om igen. Jag kommer ingen vart. Detta är meningslöst. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0