Jag vet att jag inte är ensam om detta, men har ni tänkt på hur mycket man egentligen bryr sig om andra?

Hur mycket man riskerar, hur mycket man sätter framför sig själv.. För att rädda någon annan.
Nära och kära är de jag bryr mig som allra mest om. Allt jag vill är att de ska må så bra som möjligt, känna glädje och lycka.

Men även "främlingar"..
Jag kan sitta och gråta som en tok till en blogg jag just hittat, där det står hemskt tunga och jobbiga saker.. Tragedier, trauman, sjukdomar, allt.
 Tv-reklamer kan få mig att bryta ihop.
Jag vill så gärna hjälpa hela världen!

Det är så mycket jobbigare att se andra må dåligt än att faktiskt inte må så bra själv. För när man själv inte känner sig så kry (psykiskt) så har man ofta (inte alltid) en liten aning om varför man känner som man gör.
Men då andra mår dåligt, och man inte kan få kontakt.. Då man inte vet, och inte har möjlighet att hjälpa..
DET är tungt.

Tänk om man kunda hjälpa alla, finnas tillgänglig för precis varenda en.
Tänk om man kunde förändra världen.... till det bättre.

Så mycket man vill.

Bara lite tankar såhär på en fredagskväll natt



Sov gott!