How would it be...

I morse (om man nu kan kalla 12:30 morgon..) vaknade jag upp hemma hos min bästa vän! hade en så otroligt mysig natt. Våra munnar gick i ett, jag har sådan tur att du är min vän.
Du var min första vän. Vi träffades i så tidig ålder, och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka min bror tillräckligt. Det var han som "presenterade" oss för varandra. Och det var redan då så perfekt!
Vid 2 års ålder föll jag för dig. I hela mitt liv har jag sett upp till dig, jag har uppskattat allting du gjort. Och aldrig varit så glad för någon som då just du lyckats. Då just du varit glad och lycklig.

Vi umgicks dagligen, och jag fick aldrig nog.
Jag har alltid varit den "fartiga" tjejen som aldrig kunnat sitta still, spring i benen, rastlöshet. Jag har alltid sökt spänning, äventyr och gillade att utmana ödet.
Du, Magdalena. Den lugna försiktiga flickan, som inte gjorde något oväsen. Blyg och så fruktansvärt söt.

Att två så olika personer kan passa så bra ihop. Så perfekt tillsammans.
Genom att dela med oss av våra individuella egenskaper, så fick vi lite av allt.


___

Jag minns så väl då jag presenterade Magdalena för Mia.  Mias mamma skulle klippa mig och jag tog med mig magda dit. I början var det lite obehag i luften, det var konstig stämning. Men så fort jag satte mig i stolen för att påbörja klippningen, så klickade även ni!
Vilken underbar känsla att få se er två komma så bra överens på så pass kort tid.
Det var då trion levde upp till namnet. Det var redan då, vi alla tre visste. Att oavsett vad som händer.
Så har vi alltid varandra.



Så många minnen jag har har fått dela med er. (var och en för sig, och tillsammans.)
Så mycket skratt och tårar, Glädje och sorg.

I love you.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0