When nothing is enough
Tisdag 18 September.
Nummer 18 har alltid varit mitt favoritnummer, ända sedan barnsben. Jag levde i nr 18 tröjan på fotbollsmatcherna och även Innebandyn. Jag hade alltid 18 och min bästa vän Magdalena 19. Det var så det skulle vara, och så jag alltid minns det.
Idag är det den 18 September, och tisdag. Ingen speciell dag.. Ytterligare en dag i skolbänken, ytterligare en vardag som är precis som de andra. Bortsett från att det är den 18 just idag.
Jag vet egentligen inte varför nr 18 blev "mitt" men sedan jag valde det gyllne nummret så har det alltid haft en stor betydelse i mitt liv.
Jag vet egentligen inte varför nr 18 blev "mitt" men sedan jag valde det gyllne nummret så har det alltid haft en stor betydelse i mitt liv.
Den här tisdagen, den 18 September är inte speciell. Jag är inte ovanligt glad, har inte haft ovanligt tur eller liknande. Det är bara en av alla dagar.
Spenderade förmiddagen på skolan, var sedan på gymmet och körde ett bröstpass. Äntligen är träningen igång, äntligen har all feber gått över och förkyldningen är väck. Det var på tiden, som jag behöver detta.
Spenderade förmiddagen på skolan, var sedan på gymmet och körde ett bröstpass. Äntligen är träningen igång, äntligen har all feber gått över och förkyldningen är väck. Det var på tiden, som jag behöver detta.
Träning ger mig det där andrummet som vi alla behöver med jämna mellanrum.
Skit i bilden, den var den enda jag hade att bjussa på.
Nu ska jag läsa lite kemi, och försöka så gott det går, att verkligen fokusera. Trots att tankarna är svåra att samla ihop.
Konstaterande 1.
Jag är mörkrädd. Det spelar ingen roll om jag lyssnar på musik, bär ficklampa, pratar i telefonen eller går helt ensam i tystnaden. Jag är mörkrädd. Jag är livrädd för min egen skugga som jagar mig, jag rycker till så fort jag ser någonting röra sig, oavsett om det är ett löv som faller ner från trädet, en katt som är i busken eller ett billjus från långa vägar som blinkar till. Jag hatar mörkret, och jag går hela tiden fullt uppmärksam med varenda muskel och nervgrupp aktiverade.
Jag antar att det här är ett konstaterande. Ett konstaterande som faktiskt påverkar mig, men som jag ivrigt försöker övervinna, men till vilket pris? Är det värt det, eller är det helt enkelt dags att acceptera, mörkret är ingenting för mig. Undvik det i största mån, och plåga dig igenom det då du måste (?)
Morgontankar. Bara morgontankar...
Scars remind us of where we have been, not where we are going.
Life isn't about finding yourself, it's about creating yourself.
- Bullshit
Jag står inför en av de tuffaste utmaningarna i mitt liv, att hitta mig själv. Jag hatar det faktum att jag inte har någonstans att börja, det finns inga hörn eller kanter, inte en början på garnnystanet.. det är totalt kaos, och omöjligt att greppa taget om var jag ska starta.
Mycket kan hända på kort tid, allting kan vändas upp och ned på bara några få minuter. Skrämmande, tycker jag. Hur man ena sekunden är helt ovetandes, och den andra sekunden totalt förstörd. Detta inlägg är lika diffust som mina tankar, jag vet inte vad som är tanken bakom detta, jag vet bara att någonstans måste man börja...
Jag hatar den gyllene åldern, den åldern som alla strävar efter, som alla längtar efter. 18 - myndig, körkort, krogen. 20 - Systembolaget. Ja, skitkul! Men allt annat då? Allt som innebär ansvar, eftertanke och mognad? Allting som syftar på att man faktiskt är vuxen och ska ta egna beslut, baserade på egen vilja och kloka resonemang. Jag är inte bitter, försöker bara hitta fokus, på åtminstone något. En liten punkt.
Next up -> Go find yourself!
En doft från sommarens sista dag
Plötsligt får jag de här rycken då jag helt oprovocerat uppdaterar, utan någonting viktigt eller läsbart att meddela.
Hittade inspiration av gamla goa Lars Winnerbäck, som har förgyllt min förkväll med härliga toner med värdefulla texter.
Hittade inspiration av gamla goa Lars Winnerbäck, som har förgyllt min förkväll med härliga toner med värdefulla texter.
Ibland behöver man de där stunderna när man kan blicka tillbaka på tiden som varit, och vad hjälper inte bättre än musiken? Och citatet som jag stött på ett x antal gånger stämmer alltmer för varje gång, "When you're happy you enjoy the music, but when you're sad you understand the lyric" Att en och samma låt kan förmeddla två helt annorlunda känslor. Att man ena kvällen kan dansa och sjunga med i en låt och bara ha så förbannat roligt, medan man nästa dag lyssnar på låten igen, fylld av smärta och förstår vad låten förmedlar.
Rätt ofattbart vad musiken verkligen gör för oss människor, åtminstone några av oss.
Rätt ofattbart vad musiken verkligen gör för oss människor, åtminstone några av oss.
Musik är en slags terapi, "When words fail, music speak" och sanningen är den att "Behind every girls favorite song, is an untold story" och "One good thing about music, when it hits you. you feel no pain"
Det finns ofattbart många fantastiska qoutes om just musik. och jag älskar det faktum musiken talar till mig på det sätt den gör. Alla låtar, alla texter har någonting speciellt att sända ut, men var och en tolkar det på sitt sätt, beroende på vilket humör och känslotillstånd man befinner sig i.
Framtidsplaner och allt det där..
Alla rör på sig, alla kommer framåt. det är åtminstone så det känns. Medan jag själv står och stampar på samma gamla ställe. Men varför ska det behöva kännas så? Jag har ju också tagit tag i livet och börjat skolan nu igen. Nog för att det inte är någon yrkesutbildning, jag är inte utbildad till någonting då jag är färdig, but still.. Jag har tappat den där kontrollen som jag så länge haft, eller har jag någonsin haft den? Det har kanske bara varit mindre konkret förut. Efter gymnasiet, efter studenten så har man inte längre någonting att luta sig tillbaka till, vilket är riktigt jävla skrämmande.
Om jag inte pluggat nu vad hade jag då gjort? Rest? för vilka pengar? Jobbat? vart?
Jag ska slita röven av mig det här året, och min klass verkar förbannat bra, så det är egentligen ingenting som är fel. Varför kan jag då inte få känna den här lättnaden, glädjen och friheten?
Jag vet så många som berättat hur de upplevde att gå ut skolan, först var det frid och fröjd, lugnt och skönt. Men sedan framåt hösten så kom paniken, rastlösheten, arbetslösheten. inga pengar = ingenting
Jag vet så många som berättat hur de upplevde att gå ut skolan, först var det frid och fröjd, lugnt och skönt. Men sedan framåt hösten så kom paniken, rastlösheten, arbetslösheten. inga pengar = ingenting
Jag har nog alltid varit rädd för att inte ha någonting att göra, att bara stå i ingenmansland och inte ha någon kontroll, inte någon aning om vad nästa steg innebär, eller vilken riktning nästa steg kommer ta.
Jag har gjort ett val, och det känns rätt.. Men tiden rinner ur mina fingrar, det är 24 timmar på ett dygn, jag kan inte göra bort detta år snabbare, hur jag än vrider och vänder på det så kommer det ändå ha gått ett år till nästa sommar.
Vad är det som gör att jag vill att tiden ska gå snabbare ens? Jag har inga framtidsplaner, jag har ingenting planerat och endå så ska jag envisas om att stressa iväg tiden och få allt bortstökat så fort som möjligt istället för att ta tillvara på dagen som den är och göra det bästa utav den.
Jag har gjort ett val, och det känns rätt.. Men tiden rinner ur mina fingrar, det är 24 timmar på ett dygn, jag kan inte göra bort detta år snabbare, hur jag än vrider och vänder på det så kommer det ändå ha gått ett år till nästa sommar.
Vad är det som gör att jag vill att tiden ska gå snabbare ens? Jag har inga framtidsplaner, jag har ingenting planerat och endå så ska jag envisas om att stressa iväg tiden och få allt bortstökat så fort som möjligt istället för att ta tillvara på dagen som den är och göra det bästa utav den.
Bara lite tankar såhär en tisdagseftermiddag!
Nu ska jag återgå till Biologi!
Studielitteratur och pengar som går upp i rök..
Första dagen var inte så pjåkig, faktiskt! Nerverna pallade det så kallade trycket. Jag kände vilken lättnad som spred sig i kroppen då jag upptäckte att informationen skulle hållas i samma sal som jag gjorde högskoleprovet i våras. Parkering gick lätt att hitta, och stressa behövde jag ej.
Imorgon börjar lektionerna. Vi har fått schema och hela köret..
Förresten, vem var det som sa till mig att det var billigt och lyxigt att gå skola? In my ass... 3000kr har jag pungat upp för studielitteratur denna dag, 600 kr på "smått & gott" runt i kring, som behövs inför skolbänken.. och detta är då första dagen.
Nåväl, Får väl göra som de säger "Ta tjuren vid hornen" och bara köra. Ett år, av slit. Jag menar.. håll huvudet högt och tänk positivt!
Imorgon börjar lektionerna. Vi har fått schema och hela köret..
Förresten, vem var det som sa till mig att det var billigt och lyxigt att gå skola? In my ass... 3000kr har jag pungat upp för studielitteratur denna dag, 600 kr på "smått & gott" runt i kring, som behövs inför skolbänken.. och detta är då första dagen.
Nåväl, Får väl göra som de säger "Ta tjuren vid hornen" och bara köra. Ett år, av slit. Jag menar.. håll huvudet högt och tänk positivt!
3 September 2012
Skolstart. Upprop och Nervositet. Idag 13.00 är det upprop på Campus i Skellefteå för Tekniska naturvetenskapliga basåret, jag är nervös. Varför är jag nervös? Det är ett vanligt upprop, information och en lugn och skön start. Nåväl, inte alltid man kan kontrollera sina nerver,tyvärr.
Lycka till alla ni som återigen tagit er an skolbänken och valt en inriktning på er framtid!
Lycka till alla ni som återigen tagit er an skolbänken och valt en inriktning på er framtid!
Lördag 28 Juli
Give your head permission and follow your heart.
Du gör mig så lycklig, jag älskar dig Anton!
6 April
Idag fyller hjärtat mitt år! Tusen gånger grattis älskling ♥
längtar ihjäl mig till ikväll, love!
Fredag 6/4
måndag.
-
Inspiration
Söndag..
Att vakna 13.00 en söndag och fortfarande vara på lullan känns riktigt bra! Att däremot börja nyktra till vid 15.30 en söndag och bli totalt blåslagen av baksmällan känns mindre roligt..
Gårdagen var riktigt jävla bra, både förfest, krogen och efterfesten var looovely! Så jag försöker förtränga dagen-efter-ångesten och njuta av att livet kan vara helt okej ibland!
Gick en sväng med Magda och hunden när jag vaknat. Vädret är ju oförskämt skönt, men solen bländade lite otäckt.. Ligger i denna skrivande stund i soffan med blixtrande huvudvärk och ögon som snurrar runt runt.. så överväger att dra täcket över huvudet och inte vakna upp förän till fredagen. Skola imorgon känns varken rimligt eller tänkbart. Gonatt!
Sometimes you rather not talk about it.
Some are running scared, some tells lies to make it through their day.
(weHit)
Under många år av motgångar har jag fått en annan syn på livet och de val som vi gör. Jag har en annan synvinkel och ser saker från ett vridet perspektiv. Jag anser att vi förändras med tiden, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Vi förändras, vissa till det bättre och andra tar ett steg tillbaka.
Jag kan inte påstå att jag känner mig själv eller förstår mina tankar och känslor bättre. För det gör jag inte. Det är kaos i mitt huvud av saker som inte faller på plats. Varför reagerar vi på de sätt vi gör? Och vad avgör hur vi agerar? Det är mycket som behöver rättas till, det krävs mycket för att få den ordning och struktur vi individuellt behöver och vill ha. Om det sedan bygger upp eller bryter ner - kan man inte förutspå.
Jag har träffat den mest fantastiska killen, som får mitt hjärta att rusa iväg. Som ger mig fjärilar och sådant där mysigt, nervöst pirr i magen. Tiden går, och den första januari 2012 firar vi ett år. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Och hur stor odds är det att min prins, den finaste och mest underbara pojken valde just mig? Jag är lyckligt lottad, som får ha en speciell person i mitt liv. Den speciella personen som påskyndar min annars nedsatta blodcirkulation. Att få ha mitt älskade hjärta nära, och känna så som jag gör för honom är otroligt. Det är obeskrivligt, det går inte sätta ord på känslan. Det går inte sätta ord på hur mycke värme han ger mig och hur otroligt lycklig han gör mig. Jag älskar dig Anton.
Jag har träffat den mest fantastiska killen, som får mitt hjärta att rusa iväg. Som ger mig fjärilar och sådant där mysigt, nervöst pirr i magen. Tiden går, och den första januari 2012 firar vi ett år. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Och hur stor odds är det att min prins, den finaste och mest underbara pojken valde just mig? Jag är lyckligt lottad, som får ha en speciell person i mitt liv. Den speciella personen som påskyndar min annars nedsatta blodcirkulation. Att få ha mitt älskade hjärta nära, och känna så som jag gör för honom är otroligt. Det är obeskrivligt, det går inte sätta ord på känslan. Det går inte sätta ord på hur mycke värme han ger mig och hur otroligt lycklig han gör mig. Jag älskar dig Anton.
Jag vet att man måste ta till vara på det man har, uppskatta och ta sig tid att bevara. Jag anser att man i många fall tar varandra för givet. Oavsett vem det gäller. Familjemedlem, pojk-/flickvän, vänner eller andra närstående. Alla vill känna sig behövda, alla vill känna sig älskad. Vi behöver det, allihop. Oavsett om man är villig att acceptera det eller ej.
Att inte känna sig tillräckligt vacker, snäll, begåvad, omtänksam och utåtriktad hör till vardagen hos många. Att överanalysera alla ord och påståenden, alla kommentarer och påhopp. Och på något sätt alltid lyckas ta till oss och placera de inombords, istället för att knuffa bort det onda, negativa som inkräktar vår själ. Det blir bottenplacering och djupare, vriden analysering som slutar med "allting är mitt fel". Det slutar med att man lägger skamen och skulden på sig själv, och vänder på det som en gång startat som ett påhopp, ett misstag eller bara ett enkelt ord. Man vänder det emot sig, och egenskapen "överanalysering" lever upp till sitt namn, då man faller gång på gång när tappar fotfästet på den långa stegen.
Då behöver vi den där "någon" som kan få oss att känna hopp, den där "någon" som kan rädda oss från den annars mörka vardagen. Vi behöver vara någons specialla, som kan dra oss upp ur den dystra verkligheten, ta oss bort från alla smärtsamma minnen. Ta oss bort från mörka tankar och känslor som gör för ont för att tyda och som gör alldeles för ont att känna.
˜Sometimes, all you need is one˜
Wish me coruage and strength and a sense of humor. I will need them all
It's all about how he makes you feel
Första natten på ett tag, då jag ska sova utan min baby bredvid..
Kommer vara både tomt och alldeles för mycket utrymme att kunna vrida och vända sig på..
♥
